Det är en stor och viktig skillnad mellan att låtsas att allt är bra och att se möjligheter i en utmanande situation.
Att ha en positiv grundinställning till livet är något som de flesta mår bra av (Passmore, Howell, & Holder, 2018). Att vara människa är absolut inte alltid enkelt och positivt. Alla drabbas av svårigheter såsom förluster, besvikelser, motgångar, utmaningar och svårigheter. De terapimetoder som har mest empiriskt stöd både när det gäller oro, ångest och depression bygger till stor del på självomhändertagande och acceptans av svåra och utmanande känslor, samtidigt som de fokuserar på hur vi kan agera i olika situationer, snarare än att fastna i grubblande och övertänkande (Gloster et al., 2020; Nordahl et al., 2018; Normann & Morina, 2018; Wells, 2011). Dessa terapimetoder förnekar alltså inte de jobbiga känslorna och har inte som mål att vi ska förneka eller undertrycka dem, utan de försöker förmedla att vi har ett brett spektrum av känslor som fyller olika funktion. Ångest exempelvis är en förutsättning för vår överlevnad, med sin flykt-kamp-frysreaktion som hjälper oss att reagera i livsfarliga situationer.
Det pratas dock alltmer om en typ av positivitet som kan vara skadlig för oss och det är den toxiska positiviteten. Den handlar om att man avvisar eller förnekar negativa känslor och bemöter obehag och lidande med falska uppmuntringar snarare än empati. Personer som ägnar sig åt detta beteende är ofta obekväma med negativa känslor eller tvivlar på sin förmåga att lösa problem. De försöker dölja sina egna känslor och/eller förneka eller minimerar andras utmanande känslor. Den största risken är att även om avsikten med beteendet kan vara god så kan det leda till att man känner sig avstängd och avskärmad. Det kan även leda till att man känner skuld och skam över sina känslor och upplevelser, eller att man, om man försöker uppmuntra någon på det här sättet, i stället får personen att känna sig obekräftad och skamfylld över att den mår dåligt.
Skillnaden mellan realistisk optimism och toxisk positivitet är att man i det senare fallet avvisar negativa känslor och ”skammar” dem, i stället för att bekräfta dem och hjälpa personen att stå ut och kanske hitta en lösning på sin situation. Problemet med att försöka undertrycka känslor är inte bara att man misslyckas med att försöka lösa det underliggande problemet, utan även att känslorna kan förvärras och leda till än djupare skam, skuld, ledsenhet och ångest.
Att försöka hjälpa personen att omformulera sina känslor och vända det negativa till något positivt, eller att hjälpa personen att försöka dra lärdomar av situationen, är ett mer effektivt sätt att minska ångest och förbättra måendet.
Det är viktigt att vi inte blandar ihop optimism med toxisk positivitet, då detta skulle kunna leda till att vi alltid börjar förvänta oss att saker ska gå dåligt och blir passiva eller förlamade i svåra situationer. Vi kan uppmuntra och hjälpa personen att stå ut och att komma vidare utan att komma med tomma kommentarer som att ”det är viktigt att se livet från den ljusa sidan”, eller ”det hade kunnat vara ännu värre”, eller ”tänk på barnen i Ukraina”.
Problemet med toxisk positivitet är när vi är rädda för de negativa känslorna och försöker förneka eller förtrycka dem. Om vi vill bygga nära relationer måste vi vara sanna mot oss själva och våga vara sårbara och ärliga. För att skapa den psykologiska tryggheten där detta kan inträffa behöver vi veta hur vi kan bekräfta och stödja både våra egna och andras känslomässiga upplevelser.
Hur kan vi stötta någon utan att förneka eller ifrågasätta den personens egna upplevelser?
- Genom att validera, acceptera och omformulera negativa känslor. Detta tillvägagångssätt kan man använda både när man stöttar andra och när det gäller ens egna tankar och känslor.
- Försök att undersöka känslorna med nyfikenhet och acceptans, snarare än genom att döma dem. Ett bra första steg kan vara att namnge eller beskriva känslorna.
- Fundera på var känslorna kommer från och vad de betyder: om man kan hitta meningen med olika upplevelser så kan det vara lättare att acceptera dem och bygga motståndskraft.
- Fundera på om det går att förändra situationen på något sätt.
- I många fall när vi upplever ångest, oro eller nedstämdhet är inte problemet att vi tänker för lite, utan snarare att vi grubblar för mycket och gör för lite. Går det att agera på något sätt i situationen, för att ta små steg ur svårigheterna, eller bara för att få till en annan sinnesstämning för en stund?
Genom att stanna kvar i känslan och inte omedelbart försöka trycka undan eller stressa ifrån den, kommer du märka att den börjar klinga av efter en stund. Vi är skapta för att klara av att känna starka känslor, även de mer krävande. Personer som gått igenom olika typer av kriser upplever ofta att människor i deras omgivning har blivit rädda för dem, trots att det personerna förmodligen har skrämts av har varit att de inte vetat hur de ska agera eller vad de ska säga. Av rädsla för att göra eller säga fel saker så undviker de istället personen. Att våga stanna kvar och vara tillgänglig för personer som går igenom jobbiga saker är ofta det absolut bästa stödet vi kan ge. Vi behöver sällan säga särskilt mycket, utan kan bara våga lyssna och bekräfta personen vi pratar med och visa att vi bryr oss. När vi vågar stanna kvar så visar det att vi tror på att personen kommer att klara av att möta, bearbeta och läka det den upplever och detta stöd i sig ger ofta en känsla av hopp
Referenser
Gloster, A. T., Walder, N., Levin, M. E., Twohig, M. P., & Karekla, M. (2020). The empirical status of acceptance and commitment therapy: A review of meta-analyses. Journal of Contextual Behavioral Science, 18, 181–192. https://doi.org/10.1016/j.jcbs.2020.09.009
Nordahl, H., Borkovec, T., Hagen, R., Kennair, L., Hjemdal, O., Solem, S., . . . Wells, A. (2018). Metacognitive therapy versus cognitive–behavioural therapy in adults with generalised anxiety disorder. British Journal of Psychiatry Open, 4(5), 393-400. doi:10.1192/bjo.2018.54
Normann, N. & Morina, N. (2018). The Efficacy of Metacognitive Therapy: A Systematic Review and Meta-Analysis. Frontiers in Psychology, 9, 2211. doi:10.3389/fpsyg.2018.02211
Passmore HA, Howell AJ, Holder MD. Positioning implicit theories of well-being within a positivity framework. J Happiness Studies. 2018;19:2445-2463. doi:10.1007/s10902-017-9934-2
Wells, A. (2011). Metacognitive therapy for anxiety and depression. Guilford press.
