En vanlig drivkraft, framför allt i arbetsrelaterade situationer, är rädslan för att misslyckas. I dessa fall byggs vår motivation på att undvika misslyckanden. Vi kan säga att vår drivkraft då blir en slags motivation för att undvika bestraffningar. Det är vanligt att vi medvetet använder oss av denna form av motivator.
Studenter till exempel, motiverar sig ofta inför en tenta genom att tänka på vad som händer om de inte får ett bra betyg. Det kan påverka hela deras framtida karriär, och vad är en större bestraffning än att hela ens karriär går om intet? Således, rädslan för att inte få den karriär man drömmer om, driver i detta fall motivation till att studera inför en tenta. Och visst, det kan fungera, på kort sikt. Men att basera flera års högskolestudier, eller för den delen en professionell karriär, på rädslan för att misslyckas, kan få tråkiga bieffekter.
Martin och Marsh (2003) fann att en stor andel studenter de undersökte drevs av just rädslan att misslyckas, och att studenterna såg den rädslan som en ”vän”, det vill säga en drivkraft som hjälpte dem att prestera.
”Rädslan för att misslyckas är en vän till många studenter som ser det som en drivkraft för att inte ge upp vid svåra utmaningar och motgångar. Emellertid, det är inte en särskilt bra vän, eftersom den gör studenterna mycket känsliga för motgångar, tar dem på en känslomässig berg- och dalbana, och gör vägen till framgång svår, osäker och utmattande.”
Martin & Marsh, 2003, s. 31
På lång sikt kan med andra ord rädslan för att misslyckas förvandlas från en motivator till utmattning, vilket i sin tur kan leda till utbrändhet, vilket verkligen kan hota hela ens karriär. På det viset kan rädslan för att inte få den karriär man drömmer om, leda till att just den rädslan blir till verklighet. Det är mer effektivt, konstruktivt och hållbart med motivation som bygger på att ”vinna” något – att få något som vi vill ha, istället för att undvika något vi inte vill ha. Martin och Marsh förespråkar att vi bör bygga vår motivation genom att vara framgångsorienterade. Istället för att bli jagad av rädslor, kan vi välja att drivas av den framgång vi vill nå. Istället för att springa ifrån våra rädslor så springer vi då emot våra ”vinster”. Istället för att springa ifrån rädslan av en hotad dröm, springer vi då istället mot en dröm om en lysande karriär. Martin och Marsh undersökte, i samma studie som nämnts ovan, också framtidsorienterade studenter, och kom fram till att:
”Framgångsorienterade studenter tenderar att vara optimistiska, anta en proaktiv och positiv attityd till uppgifter de jobbar med, och tackla motgångar med optimism och energi.”
Martin & Marsh, 2003, s. 31
Detta knyter an till den klassiska diskussionen om piska eller morot. Ofta tenderar vi att vara mer generösa med morötterna när det gäller andra, och mer frekvent använda piskan när det gäller oss själva. När man motiverar sig själv och andra har man ett ansvar för på vilket sätt man gör det. Desto bättre vi blir på att motivera oss själva och andra, desto mer hållbara blir alla inblandades prestationer, motivation, och engagemang. Detta är viktigt i en rad olika kontexter, såsom vår relation till oss själva, vår relation till kollegor, vårt sätt att leda andra, vårt sätt att uppfostra våra barn etc.
Referens:
Martin, Andrew J., & Herbert W. Marsh(2003). Fear of failure: Friend or foe? Australian Psychologist, 38(1), 31-38.
